Listor utan list i överflöd mot årets slut

2010 närmar sig sitt slut. Det innebär summeringar av alla dess slag och framförallt listor. Många alldeles för uppenbara, och jag vet inte om jag kan påstå att min är mindre uppenbar än någon annans.

Som nybliven pappa under året så har min tid till att läsa, se på film/gå på bio, lyssna på musik och så vidare varit något begränsad. Men det har ju bara varit positivt eftersom jag då blivit tvungen att skala bort stora mängder av det överflöd av kultur jag normalt intar. Så jag har koncentrerat mig på kvalitet i år vilket gjorde den här listan lätt att ta fram.

Skiva

Årets bästa skiva är utan tvekan The wild hunt av The tallest man on earth. Ett nygammalt sound med fantastiskt gitarrspel, grymt bra och raspig röst och låtar som bara blir bättre och bättre.

Jag vet att Kristian Mattson har mer på gång, bland annat e

n nysläppt EP, så 2011 kan bli ett härligt år med ännu e

n fantastisk skiva av världens längsta man.

Bok

One Day av David Nicholls har tydligen legat länge på topplistan över engelska pocketböcker. Det kan jag förstå. En underbart berättad bok om kärlek och vänskap mellan två personer vars liv vi får följa över 20 års tid men endast en dag varje år.

Boken håller också på att spelas in som film med Anne Hathaway i en av huvudrollerna. Så det finns att se fram emot inför nästa år.

TV

I konkurrens med många nyare och fräschare serier som Community, True Blood, Hung med flera så var det pensionärerna Lost och 24 som som vann mitt hjärta i år. Jag har följt båda serierna sedan de startade och i år var det avslut för båda. 24 kunde i ärlighetens namn ha avslutats för flera säsonger sedan, men Lost slutade precis i rättan tid. Värdiga avslut för två av 2000-talets tv-giganter.

Radio

Cirkus Kiev är knappast något nytt för 2010 men i år har det här humorgänget fått mig att skratta mer än förr. Sjuka sketcher i överflöd. Jag vet inte vad som varit roligast men följetången om företaget supportteknik är en höjdare. Reklamerna om Bob Marleys alla kärleksbarn likaså, särskilt Gute-Tommy Marley. 

Film

Kick Ass gjorde som titeln antyder, it kicked ass! Jag gillar superhjältefilmer men på senare år har konceptet blivit något urvattnat. Visst, de nya Batman-filmerna och Watchmen håller hög kvalitet och är bra filmer men de saknar lite den där glimten i ögat. Där kommer Kick Ass in och gör allt helt rätt. Fantastiskt foto och ljud, bra story, lagom framträdande Nicholas Cage och helt galet bra story. En hänsynslös film som gjorde mig helt torr i munnen av att jag bara satt och gapade.

Spel

Limbo - något så osannolikt som ett minimalistiskt spel till Xbox 360. Det hade jag aldrig väntat mig. I en bransch där det bara ska vara mer, svulstigare, mer avancerat, snyggare och häftigt så gjorde Danmark konst och spel i en fantastisk kombination. Avskalat är bara förnamnet, less is more säger nog allt. Utan musik, uttalad handling eller dialog så skapade Playdead en suggestiv och effektfull stämning likt inget annat på en mättad och homogen spelmarknad. Vill ha mer!

Renässans
Jag var inte med när det begav sig för det före detta Umeå-baserade hardcore-bandet Abhinanda. Men jag var med när de återförenades på Café 44 tidigare i år. Fullt ös medvetslös beskriver nog bäst hur upplevelsen var. Sen hjälper nog det faktum att jag gjorde skivomslaget till deras samlingsalbum till en hel del. Och att det är jäkligt sköna killar. Mer ös 2011 om jag får be, tack.

Snart simmar Larry lugnt igen

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva hur exhalterad jag är över att det snart kommer ännu en säsong av Curb your enthusiasm, med 80-tals översättningen "Simma lugnt Larry" på svenska. Som ett gammalt Seinfeld-fan så är det här nästan höjden av lycka.

Fast det blir nog svårt att toppa förra säsongen där alla gamla medlemmar från Seinfeld var med och vi i avslutningen faktiskt fick se nästan ett helt nytt Seinfeld-avsnitt. Kolla in förhandstitten nedan. Jag gillar särskilt scenen med Michael J. Fox där Larry är exeptionellt dryg.

En nästintill obeskrivlig upplevelse

The Tallest Man On Earth live på Södra teatern är så nära en obeskrivligt bra upplevelse man kan komma. Kort och gott - Det är bra, riktigt jäkla bra!

En ensam snubbe med gitarr på en scen. Det känns ganska gjort och upplagt för något som bara handlar om vad som hörs. Särskilt när tankarna glider till den självklara, men inte så värst uppskattade av artisten själv, jämförelsen med Bob Dylan. Tråkigt är bara förnamnet. Men den glada överraskningen är att en konsert med dalmasen Kristian Mattson, aka The Tallest Man On Earth, är allt annat än tråkig.

Känslorna utanpå kroppen
Förutom hans fantastiska låtar, brilljanta gitarrspel och perfekta sångröst så är det kroppsspråket och det sätt han lever ut låtarna på scenen som gör detta så sevärt. Min vän beskrev det som att han har känslorna helt och hållet på utsidan av kroppen. Mattson är överallt på scenen. Han sitter, hukar sig och vandrar samt smyger runt hela scenen. Han kryper ihop längst fram för att, som det ser ut i alla fall, kika lite på publiken nyfiket.

Fantastisk duett med Idiot Wind
Det är svårt att säga vad som var bäst under kvällen. Största överraskningen var helt klart kvällens support, också det en dalmas, Idiot Wind. Och frågan är om inte ett av kvällens bästa ögonblick är duetten Thrown right at me.

Några andra höjdpunkter är Love is all, The wild hunt och sista låten för kvällen Kids on the run, just den här kvällen tillägnad Håkan Hellström.

Stående ovationer

Det här är något som måste upplevas, jag skulle gärna göra det ikäll igen. Men framförallt ska det bli intressant att se var The Tallest Man On Earth är om ett, två eller tre år. För framtiden ser onekligen intressant ut för vad som enligt mig är den mest intressanta svenska artisten på många år. De stående ovationerna var helt klart välförtjänta.

Här kan du ladda ner en live-inspelning av The Tallest Man On Earth. Lyssna och njut.

Idiot Wind på Myspace.com.

Bilder från gårdagens spelning.

DNs recension.

Några klipp från andra konserter

Som ny ett decennium senare

Idag valde jag att se om Almost famous för första gången sedan den släpptes år 2000. Slutsats: Den var minst lika bra den här gången om inte bättre.

Bra musik, manus och skådespelare. Och framför allt - många sköna citat. Min favorit är när Jimmy Fallons karaktär Dennis Hope säger följande:

If you think Mick Jagger will still be out there trying to be a rock star at age figty, then you are sadly, sadly mistaken.

Om du inte redan sett Almost famous, gör det! Om du redan sett den, gör det igen!

Banksy - fortfarande lika bra

Med några korta rader vill jag passa på att tipsa om Banksy, en fantastisk brittisk konstnär. Knappast någon nyhet men fortfarande lika bra.

Att han sysslar med så kallad gatukonst är ganska väl känt. Vad som är än mer imponerande på mig är de målningar han köpt på loppis och målat vidare på. De är inte bara oerhört träffsäkra utan också tekniskt väldigt skickliga.

En favoritmålning.

Kolla in hans målningar här.

Mer om Banksy.