Will Ferrell vs. Mats Wilander

Will Ferrell ska möta Mats Wilander på tennisbanan. Ja, det är sant. Jag skrattade när jag läste detta, särskilt när Will Ferrell säger i sitt pressmeddelande att han ÄR tennis, men sen blev jag lite ledsen - jag vill ju vara på plats och se spektaklet.

Matchen ska gå av stapeln den 2 maj i Los Angeles och är en välgörenhetstillställning. Aftonbladet rapporterar om detta den 24 april.

Vem är den största fånen?
En fråga är ifall Will Ferrell kan rubba Mats på banan, absolut inte. Men en än mer angelägen fråga är om Mats Wilander kan rubba sin motståndare när det gäller att "showa". Vi vet alla att Mats har en svaghet för något som ligger i gränslandet mellan kultur och komik. Jag tänker självklart på hans poesi- och hans rockkarriärer. För er som missat till exempel dikten om droppen så rekommenderar jag den, det är ett klassiskt ögonblick i svensk historia. 

Nu ska jag inte vara elak mot Mats. Jag älskar tennis och jag spelar själv ofta. Mad Mats framgångar på banan talar för sig självt och är inget annat än imponerande. Och han gjorde det i väldigt ung ålder, han var bara 17 år när han slog igenom på allvar. Vem vet, Mats kanske egentligen ville bli något annat än tennisspelare när han blev stor. Och det kanske är just för att han är en idrottsstjärna som hans dikter framstår som lite löjliga.

Uppdaterat: Och hur gick det då? Aftonbladet skriver om matchen.

Hypen för jordens undergång har börjat

Den 21 december 2012 går världen under. Eller så sker något som radikalt förändrar våra liv här på jorden. Dessa konspirationsteorier är givetvis något som Hollywood utnyttjar gladeligen.

Jag varken kan eller orkar redogöra teorierna i sin helhet, men kort så går det ut på att den 21 december 2012 är ett datum som bland andra Maya-indianerna förutspått i sin berömda kalender för flera tusen år sedan. Exakt vad som händer finns det mängder av teorier och spekulationer om och de flesta handlar om någon slags katastrof eller jordens undergång, men troligtvis händer ingenting. Läs mer om detta här.

Oavsett vad som händer så är det ett tillräckligt intressant datum för att Hollywoods egen katastrof-och-jorden-går-under-farbror Roland Emmerich ska göra en storfilm om jordens undergång 2012, döpt till just 2012 (ej att förväxla med B-filmen 2012: doomsday).

Meta-marknadsföring av filmen
Filmen kommer i november men redan nu har marknadsföringen börjat, så kallad viral marketing. Förutom en sedvanlig trailer, som jag måste säga är fantastiskt bra och skrämmande, så har en del hemsidor, Facebook-grupper och annat skapats. Vissa som det är lätt att missta för något som är på riktigt.

Först och främst så finns det en sida för en påhittad organisation som heter Institute for human continuity, IHC. Det är en väldigt välgjord sida där man dels kan se och testa olika katastrof-scenarion baserat på några teorier om vad som händer 2012. Det finns och fördjupande information om institutets olika forsknings- och utvecklingsinitiativ. Bland annat finns skisser och information om flytande städer, rymdkolonier utanför vår atmosfär och en underjordisk stad vid en av våra poler. Fantastieggande och skrämmande är nog rätt ord att beskriva det.

Lotteri väljer överlevare
På hemsidan för IHC finns också ett fejkat men obehagligt lotteri som ska välja ut de människor som får en chans att överleva i något av de alternativ som institutet jobbar med. Också det väldigt skrämmande. Givetvis så är lotteriet egentligen bara ett sätt att skriva upp sig för nyhetsbrev och marknadsföring angående filmen.

Huvudkaraktären presenteras
Även en av filmens huvudkaraktärer, Jackson Curtis spelad av John Cusak, får lite meta-marknadsföring. En hemsida kallad Farewell Atlantis berättar om karaktären som är författare och hans bok med samma namn som hemsidan. Boken är skönlitterär och handlar om 2012 och regeringarnas konspiration kring detta år.

Det finns även fler sidor, bland annat någon konstig blogg innehållandes videoklipp med Woody Harrelson som någon slags galenpanna, men jag rekommenderar att du undersöker dessa själva.

Premiär i november
När filmen kommer i november så är det garanterat något jag ser på bio. Dels för att jag är väldigt nyfiken av mig, och min nyfikenhet är minst sagt eggad nu av dessa hemsidor, och dels för att katastroffilmer kan vara riktigt underhållande. Sen att jag är lite smått besatt av den 21 december 2012 gör mig ju inte mindre benägen att se 2012. Hoppas bara att det inte blir samma smörja som i Emmerichs tidigare filmer, till exempel The day after tomorrow. Men det kanske är att hoppas på för mycket.

Jag hoppas också att filmen är så samhällskritisk som all den här hypen kan få en att tro, se trailern så förstår du vad jag menar.

Länkar:

• http://www.instituteforhumancontinuity.org/


• http://www.whowillsurvive2012.com/


• http://www.thisistheend.com/


• http://www.farewellatlantis.com/

Garp och hans värld

Bättre sent än aldrig brukar det heta, och pratar vi litteratur så passar det uttrycket perfekt. Jag har precis, för första men inte sista gången, läst John Irvings klassiker Garp och hans värld. Få böcker jag har läst har varit så fängslande, sorgliga men samtidigt roliga som denna.

Det som fängslade mig mest till en början var utan tvekan John Irvings förmåga att använda språket, hur han med ord målar upp en otrolig historia som spänner över en hel persons liv. Det är en bok som jag inte ville att den skulle ta slut. Har du inte läst Garp och hans värld så ska du utan tvekan göra detta, och läs inte vidare för nedanför avslöjar jag kanske lite för mycket om både Garp och hans värld men också om tv-serien Six feet under.

Paralleller med Six feet under
Ju längre in i boken jag kom desto mer började vissa element kännas bekanta. Både ur ett handlingsmässigt perspektiv och ur ett slags meta-perspektiv.

Garp säger själv angående sin litteratur att den är fylld av hopplösa fall som på ett eller annat sätt kommer sluta med att personerna går en oundviklig död till mötes, precis som tv-serien Six feet under. I Garp och hans värld får vi följa alla karaktärernas öden och död i epilogen, efter att Garp har dött i slutet av boken. Vi får veta exakt hur det går. I Six feet under dör Nate mot seriens slutkläm varpå vi får en epilog, en fantastisk epilog måste jag säga, som berättar hur alla andra karaktärer i serien möter sin död.

Parallellerna är många fler, bland annat besattheten av döden i det Garp skriver. Jag skulle också säga att Garps och Nates dödsfall på många sätt påminner om varandra. Det fann båda en slags frid i sina liv innan de dog.

Läs boken och se tv-serien så kommer du att förstå vad jag menar. Troligtvis har skaparen av Six feet under hämtat inspiration från ett klassiskt litterärt verk, och skapat sin egen variant av samma upplägg. Eller så är det bara en slump att jag ser dessa kopplingar. I vilket fall som helst så är boken och serien bland det bästa jag upplevt.