Star trek - nu igen?

Jag har aldrig gillat Star trek, inte i någon variant. Trots det har jag sett i stort sett alla filmerna av någon okänd anledning. Nu är det ännu en Star trek-film på gång, och för första gången tror jag det finns en stor chans att den är bra.

Det ligger helt klart i tiden med nyversioner eller omstarter av redan etablerade och populära filmserier. James Bond, Batman, Stålmannen med flera. Alla har de fått nyversioner som varit skapade för en ny generation kids som inte vuxit upp med orginalen. Det går i princip även att räkna de tre senaste Star wars-filmerna hit också, även om de inte är nyversioner så har de för dagens barn och ungdomar blivit vad de gamla filmerna var för mig och alla som växte upp på 70- och 80-talet.

Men mer Star trek?

Jag frågar mig själv varför Star trek behöver en nystart. Enbart mängden filmer och tv-serier är nog för att man kan tycka att det räcker och blir över. Visst, det mesta är enligt mig fullständig skit så att försöka skapa något bättre är något jag uppmuntrar. Men ändå, har vi inte sett tillräckligt med Star trek?

Vi lever i tider då ekonomin är svag och möjligheterna i filmskapandet är näst intill oändliga. Om jag var ett filmbolag skulle jag också ta det säkra före det osäkra och bygga vidare på något som redan är oerhört populärt. Men samtidigt vill de få det att se ut som om de tagit en risk med regissören JJ Abrams, något de självklart inte gjort.

Upprörda fans

Trogna fans av serien är upprörda och gillar inte den nya riktningen av filmen. Det tror jag filmbolagen bryr sig mindre om, de vill skapa nya fans - och det kommer de garanterat att göra.

JJ Abrams är en smart och populär kille. Han om någon kan skapa intressanta filmer och tv-serier som lockar dagens tv-tittare och biobesökare. Han är helt rätt man för jobbet med andra ord. Något som får mig att helt osannolikt verkligen vilja se filmen. Jag följer Lost slaviskt, följde Alias länge och älskade filmen Cloverfield. Visserligen var jag inget fan av Felicity, men det var tidigt i hans karriär så det går att ha överseende med det.

Vad som är uppenbart är att allting i livet är cirkulärt, ett konstant flöde, så även filmindustrin. Jag antar att det är en naturkraft som inte går att stoppa. Särskilt inte eftersom den i grunden handlar om pengar, och om det är något som är cirkulärt så är det ekonomi.

Recensioner:

Aftonbladet

Expressen

SvD

DN

Allsång på Kungliga Operan

På lördag sjunger Malena Ernman Sveriges bidrag i vad som kallas schlager-EM, och på måndagskvällen den 4 maj märktes det att hysterin är fullkomlig - på Kungliga Operan av alla platser.

Det var självklart fullsatt och dessutom sändes föreställningen till ett 30-tal biografer runt om i Sverige. Jag vet inte hur Askungen som opera gick igenom bioduken men på plats kändes det att det var något annorlunda. Hela föreställningen var lättsam, rolig och samtidigt vacker och i stort sett alla sjöng lungorna ur sig på bästa sätt. Den stroppighet som annars är ganska lätt att associera med opera, och särskilt Kungliga Operan, lös med sin frånvaro. Detta var en kväll som alla kunde uppskatta.

Schlagerhysteri och allsång
En höjdpunkt, förutom de mest uppenbara prestationerna, var när Askungens ruskigt elaka pappa bröt av med att helt plötsligt sjunga en sliskig version av Volare. Och inte nog med det, han fick utan några som helst svårigheter hela publiken att sjunga med. Det var ett absurt, men smått fantastiskt, ögonblick på Kungliga Operan.

Annars var det självklart huvudrollsinnehavaren Malena Ernman som lös upp kvällen med en strålande avslutning. Och den uppskattning hon fick av publiken var enastående (ovationer). Frågan är om opera någonsin haft en sådan chans att bli populärt i alla hem som nu.

Uppdaterat: DN skriver om Malena-effekten.