Ska vi skratta eller gråta?

Konstnärliga historia verk förvrängs för att skapa en ny sorts underhållning. Vad kommer människor komma ihåg bäst om 100 år, tv-spelet eller den klassiska boken om Dantes inferno? Spelar det någon roll?

Det kanske inte är allmän vetskap men det finns ett tv-spel som utspelar sig under Frédéric Chopins sista febersjuka timmar i livet, Eternal sonata. Ett spel fyllt av feberhallucinationer och äventyr. En helt klart udda och kul spelidé, sälj-pitchen till förläggaren måste ha varit något speciellt att uppleva. Det blir inte så mycket konstigare och nyskapande än så när det gäller tv-spel som normalt är fokuserade på action, våld eller sport. Och visserligen är inte det här konstigare men helt klart mer osökt: Nu görs det ett action/skräckspel av Den gudomliga komedin, kallat rätt och slätt Dantes inferno.

Det är nåt i trailern, och hela spelidén, som känns ruttet. Ungefär som Richard Cheese-versionen av Nirvanas Rape me, med all själ fullständigt utsugen ur verket. Det är som om Liza Marklund skulle skriva sin egen version av valfritt Shakespeare-verk. Eller att låta Göran Greider kommentera alla vackra balklänningar under Nobelfesten. Eller vänta, nej, det var ingen mardröm. Göran gjorde faktiskt det i Dagens nyheter förra veckan. Herregud, ska vi skratta eller gråta?

Eftersom det oftast är mer hälsosamt att skratta än gråta så rekommenderar jag ändå att du ska söka fram Richard Cheese, via Spotify, iTunes, ful-laddning eller något annat. Jag kan garantera massiva skrattanfall - om du kan bortse från att det är fullständigt själlöst. Men det kanske är priset vi får betala för att må lite bättre för en stund.